JohannaBjork

En våg av ågest..



Det är första kvällen på länge jag är ensam och får tid att känna efter och låta tankarna gå till allt jag annars förträngt..
Från att sitta och äta godis och kolla på film till att gå och lägga mig tätt intill min son med tankar som gör att mitt huvud håller på att gå i bitar. Ibland är det lättare att förtränga!
Finns saker jag aldrig förlåter, aldrig kommer komma över!
Det finns en ilska, en händelse som ändrat min syn på allt..
Jag älskar min son av hela mitt hjärta och gör vad som krävs för att han ska va trygg, få ha en bra uppväxt och en så bra start i livet som möjligt.. Men ibland är det inte så lätt..

Det är lite jobbigt det här med bloggen! Det finns en gräns för hur mycket man delar med sig av och den gränsen är det lät att näst in till kliva över ibland.
Är det okej att lägga upp så mycket bilder på Hugo? Är det okej att dela med sig så mycket av vårat liv?
Är det okej att hänga ut folk till höger och vänster?
För mig är det svårt att se vart gränsen går kan jag ärligt erkänna.
Jag skriver för att kunna titta tillbaks och minas olika skeden i livet samtidigt som det är ett sätt för mig att ta mig igenom "livets jobbiga stunder" .
Jag har stora delar av mitt liv dokumenterat i böcker, dokument och här i bloggen och det är ju under dom jobbiga stunderna det är skönt att skriva.
Samtidigt så vet jag att det här inte är en Privat dagbok utan en allmän blogg såå..

Kanske sluta blogga? Eller åtminstone sluta dela med mig av så mycket..