smärtan

Smärtan..






Det gör verkligen ont att se dig så här. Det gör ont att veta vilken enorm smärta som befinner sig i ditt hjärta.
Maktlösheten hos mig när jag ser hur du hanterar allt det här, Hur du försöker jaga iväg tankar och allt som spökar i dit huvud.
Det gör mig så arg att vi blir ovänner mitt i allt det här men att jag inte låter dig sörja på det viss du känner att du behöver är av Kärlek till dig.
Jag älskar dig för mycket för att låta dig gå under Robbin!
Vi har ett barn, En son som Marcus så ofta pratade om. Jag vet att Marcus vill att du lever vidare och finns här för oss. För din familj.
Är mer än övertygad om att han kommer följa dig uppifrån himlen. Han kommer se Allt!
När vi döper Hugo, När du lär honom Cykla, när ni busar i soffan en fredagskväll, Ja varenda litet steg följer han och jag tror det är med ett leende på läpparna och med en stolthet över att han föralltid kommer vara din vän!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0