nu gör jag "det"
Nu gör jag det..
Nu gör jag det som jag hatar när andra gör.. Skriver i gåtor!
Blir så ledsen.. eller nej besviken och så jävla arg är snarare rätt ord i det här sammanhanget!
Ska det vara så här resten av mitt liv? Att var och varannan helg består av katastrof.
Okej! Jag kan säkert leva med det men varför ska jag ha det på det här sättet?
Kärlek är kanske inte anledning nog?
Jag ljuger inte när jag i mellan åt säger hur lycklig jag är, hur mycket jag älskar mitt liv och hur kär jag är i R men mitt i all lycka så slås jag till marken. Jag vet att jag inom kort är lycklig igen men jag vet också att jag snart ligger där på marken! Arg, ledsen och återigen sviken!
Jag har en son att tänka på nu...
Ligger i vår stora säng med min lilla son tätt intill mig. Har precis fått honom att somna (igen!) och han ligger och gnyr lite i sömnen.
Vi hade krypit ner för natten när vi fick ett samtal som fick oss att snabbt (Ja så snabbt man kan med en liten bebis och bitande kyla utanför) slänga oss i bilen.
När vi sitter i bilen får jag ytterliggare samtal om att Vända hem igen?
Där stoppar jag berättelsen om nattens händelse för jag vet ärligt inte så mycket mer än att någon kommer ha en rejäl huvudvärk i morgon.. Åh jag önskar nästan att det var jag som pucklat på honom!
Ska jag va lite motsägande o avsluta med att säga att jag Älskar honom? För det gör jag verkligen!
Men... Ja!
Hoppas att åtminstone ni får en godnatts sömn!
Nu gör jag det som jag hatar när andra gör.. Skriver i gåtor!
Blir så ledsen.. eller nej besviken och så jävla arg är snarare rätt ord i det här sammanhanget!
Ska det vara så här resten av mitt liv? Att var och varannan helg består av katastrof.
Okej! Jag kan säkert leva med det men varför ska jag ha det på det här sättet?
Kärlek är kanske inte anledning nog?
Jag ljuger inte när jag i mellan åt säger hur lycklig jag är, hur mycket jag älskar mitt liv och hur kär jag är i R men mitt i all lycka så slås jag till marken. Jag vet att jag inom kort är lycklig igen men jag vet också att jag snart ligger där på marken! Arg, ledsen och återigen sviken!
Jag har en son att tänka på nu...
Ligger i vår stora säng med min lilla son tätt intill mig. Har precis fått honom att somna (igen!) och han ligger och gnyr lite i sömnen.
Vi hade krypit ner för natten när vi fick ett samtal som fick oss att snabbt (Ja så snabbt man kan med en liten bebis och bitande kyla utanför) slänga oss i bilen.
När vi sitter i bilen får jag ytterliggare samtal om att Vända hem igen?
Där stoppar jag berättelsen om nattens händelse för jag vet ärligt inte så mycket mer än att någon kommer ha en rejäl huvudvärk i morgon.. Åh jag önskar nästan att det var jag som pucklat på honom!
Ska jag va lite motsägande o avsluta med att säga att jag Älskar honom? För det gör jag verkligen!
Men... Ja!
Hoppas att åtminstone ni får en godnatts sömn!
Kommentarer
Postat av: anna
hjärtat du skulle ha ringt, finns här !
Trackback
