blir galen

Låt mig må bra..

Kände redan igår kväll efter jobbet att det va dags för nåt (IGEN!!), gick och la mig runt sju tiden och drack massor med vatten men kände direkt när jag gick upp 05.15 i morse att jag inte mådde bra.
Hoppade (eller snarare kröp upp ur sängen) gjorde frukost och tog mig alvedon och mängder med vatten, Tog mig till jobbet med en buss som hoppade så min hjärna skvalpade runt där inne och började fundera om huvudet va vattenfyllt och att hjärnan lagt sig någonannanstans (fanns den ens kvar?).
Med skakande kropp kom jag sen till jobbet, undvek frukosten som jag bad dom andra ta eftersom jag altagligen skulle kräkas av att känna lukten av kaviar (Ja varför luktar det alltid kaviar vid frukosten när det inte ens finns på buffén?).
Ett av "mina barn" kom lika glad och morgonpigg som alltid och ropade glatt "Hej Johanna" och "Hej Johanna" svarade jag lite rosligt tillbaka, tills jag kom på att det faktikt är mitt namn, Ja vi har inte ens något barn på dagis som heter Johanna. Jag fortsatte då att fundera vart min hjärna tagit vägen..
Tre timmar senare, efter att jag gått igenom den vanliga morgonsamligen med barnen (veckodagar, datum osv. som dom är jätte duktiga på) så åkte jag hem.
Kändes verkligen inte bra att behöva åka hem, Ville va ute i solen med alla barn, känna doften av solkräm som barnen har en tendens att dränka sig i (luktar utomlands) och själv kanske få lite färg.
Men med ett imunförsvar som en åsna så åker jag på allt som har med virus att göra. Den ända ohyra som inte tycker om mig är myggor (tack&lov).
Så dagen har idag tillbringats i sängen, Har försökt vila och sova och fick sen "Middag på sängen" av R, låter så där halvfräscht men med ett huvud som jag skulle vilja trycka en nål igenom o spränga fanns det inga andra alternativ efter 11timmar utan mat.

Nej så nu ska jag mörklägga rummet igen (fick ta en paus och släppa in lite luft i min hydda) och hoppas att jag börjar bli bättre imorgon så jag kan återgå till de underbara barnen som jag bara har några fjutiga dagar kvar med.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0