kyrkogårdens mörker
1111 steg senare uppskattas soffan..
Jag har nu varit ute på en 2.5 timmes promenad med en gammal vän som sen några år tillbaka bor i Göteborg.
Underbart att få träffa denna fina människa och att gå en promenad satt riktigt fint.
Det kändes som att vi va barn igen då vi drömde oss tillbaka till alla minnen. Hon kom ihåg händelser som jag förträngt eller råkat glömma för många år sen.. Mycket skratt och värme i den här promenaden.
Tog en mysig sväng upp till kyrkogården där vi gick förbi min brors grav och hennes morfar som ligger i minneslunden..
Jag förstår inte att det finns folk som tycker att kyrkogårdar är obehagliga. Det finns inte sånt lugn någon annanstans, men sen är det ju förstås så att det är där jag kan vara nära min bror, Och det är viktigt!
Kommentarer
Trackback
