Jobb, jobb, jobb..
Vill så gärna hjälpa..
Robbin jobbade halva förra veckan trotts att han mådde dåligt, han hostar och hostar och hostar.. En dag förra veckan gick det så långt att han hostade blod. Nu ligger han däckad i soffan med feber och är helt slut. Det är ju söndag, han borde va utvilad..
Jag sa åt honom att vara hemma imorgon eftersom han mår så dåligt. Han måste få vila! Sova! Få tid att bli frisk! Och sen så vill jag verkligen inte ha honom uppe på taken när han knappt orkar stå på benen.. Men Robbin tänker inte va hemma, han måste jobba ihop pengar.. Han sliter, ger inte upp, han kämpar som ett djur...
Men vad gör jag? Allvarligt! Jag vill så gärna hjälpa. Säga att "Du, stanna hemma.. Jag jobbar ju så du kan va lugn" men nej istället går jag (Som är frisk) hemma och inte får in en ända krona..
Får inte ett svar någonstans ifrån gällande jobb, utbildningar finns det inte förän till hösten och nu har vi dyrare utgifter.. Allvarligt.. Jag är fruktansvärt trött på att inte ha någon säkerhet, att allt hänger på Robbin. Ständig oro över nästa månad och månaden efter det och efter det..
Jag har ingen pappa som kan ge mig jobb eller mamma som kan tipsa mig om något, Jag har ingen utbildning som tar mig någonstans.. Jag är helt enkelt inte på den attraktiva sidan på arbetsmarknaden..
Känner mig just nu som ett litet barn som inte är ett litet barn.. Jag önskar helt enkelt att jag vore ett...
Jag vet att allt är upp till mig, det kommer inte ett jobb flygande till mig men hur många stolpar ska jag springa in i?
Någon som har tips på jobb? Lite, mycket, Timmar, helger, kvällar spelar ingen roll..
Ni ser, nu fick vi in ett litet gnälligt, tråkigt och eländigt inlägg här igen.. Men nu är det så att jag måste skriva av mig sen vet jag ju också om att många gottar sig i andras olycka, så varsegoda alla skadeglada!
Förövrigt för er som vill glädjas åt mig och min stora kärlek kan jag berätta att vi trivs jätte bra i vårt nya hem..
Med lite nymålat och min garderob blir det perfekt för oss.. 
