Flygit ur boet..
Jag har nu hoppat och gett mig av..
Igår blev det att på morgonkvisten hämta den hyrda lastbilen på statoil och sen börja plocka grejer.. Inom loppet av ett par sekunder va Micke, Tommy och Bogdan i Björnlunda för att hjälpa oss och sen gick allt fort.. Fjoofff sa det och sen va hela vårt liv i en lastbil påväg mot Södertälje.. Killarna va så snabba så jag nätt och jämt hann flytta mig när en soffa kom farande eller ett köksbord balanserades upp. Medans jag bar en lätt kartong bad dom tre tunga.. Jag kände mig faktiskt mest ivägen men tusan vad jag uppskattar deras hjälp.
När vi tillslut fått tag i trottsmajan (Katten) som gömt sig under huset satt vi i lastbilen påväg mot vårat nya..
Jag förstod för en sekund hur Sniglar känner sig. Vi hade hela vårt hem på ryggen!
Framme i Södertälje väntade två Änglar på att få hjälpa till. Robbins Mamma och syster.. Allt gick super fort nu när vi hade så mycket hjälp och jag kände mig mest som en virrpanna (som vanligt) som sprang omkring o bar en kudde från ena platsen till den andra.. Men med alla andra som hade huvudena på skaft gick det både smidigt och snabbt.
Tusen tack till er alla som hjälpt oss, utan er hade vi antagligen bott i en borg av kartonger just nu..
Lägger om en stund upp ett par bilder från min fikastund i Fredags och så småningom kommer bilder på vårat nya hem..
Igår blev det att på morgonkvisten hämta den hyrda lastbilen på statoil och sen börja plocka grejer.. Inom loppet av ett par sekunder va Micke, Tommy och Bogdan i Björnlunda för att hjälpa oss och sen gick allt fort.. Fjoofff sa det och sen va hela vårt liv i en lastbil påväg mot Södertälje.. Killarna va så snabba så jag nätt och jämt hann flytta mig när en soffa kom farande eller ett köksbord balanserades upp. Medans jag bar en lätt kartong bad dom tre tunga.. Jag kände mig faktiskt mest ivägen men tusan vad jag uppskattar deras hjälp.
När vi tillslut fått tag i trottsmajan (Katten) som gömt sig under huset satt vi i lastbilen påväg mot vårat nya..
Jag förstod för en sekund hur Sniglar känner sig. Vi hade hela vårt hem på ryggen!
Framme i Södertälje väntade två Änglar på att få hjälpa till. Robbins Mamma och syster.. Allt gick super fort nu när vi hade så mycket hjälp och jag kände mig mest som en virrpanna (som vanligt) som sprang omkring o bar en kudde från ena platsen till den andra.. Men med alla andra som hade huvudena på skaft gick det både smidigt och snabbt.
Tusen tack till er alla som hjälpt oss, utan er hade vi antagligen bott i en borg av kartonger just nu..
Lägger om en stund upp ett par bilder från min fikastund i Fredags och så småningom kommer bilder på vårat nya hem..
Kommentarer
Trackback
