Pontan
1987 Pontus 2006
Jag skrattar och jag ler
men det är bara en fasad ni ser.
Inom mig jag skriker och jag gråter
för att jag kanske aldrig får se min bror åter.
Det finns inget som kan göra mig hel.
nu när mitt hjärta saknar en del.
Bakom den stora muren är smärtan gömd
för att alla ska tro att den är glömd.
Vill inte att mina vänner ska se mig gråta,
fast att ja känner såhär borde för er inte va någon gåta.
Jag vill bara se tillbaka, vill inte släppa taget,
ja här ser du all min svaghet..
Jag känner mig så kall inombords, så tom..
Det här känns som en ända jävla fängelsedom.
Det enda jag vill är att åter vara i din famn,
Jag försöker så gått jag kan men utan dej kan min själ varken bli tryg eller varm.
Du är en del av mig som jag alltid kommer sakna.
Snälla..kan du inte komma tillbaka???
