Helgen i helhet
Fredag: Va en dag som tillbringades på soffan som jag redan sagt, mådde inge vidare med riktig hemsk huvudvärk. Robbin och Max höll till nere i byn och kom hem runt 03-04 på natten. Tanken va väl att jag skulle hämta dom men istället fick dom ta sig en skön nattpromenad.
Uppskattade att få va i fred med min huvudvärk den kvällen iaf!
Lördag: Gick upp, fick veta av Robbin och Max att jag pratat i sömnen (igen), Jag gör det allt som oftast men har varit lugnt med det ett tag. Dom fick sig en lektion om hur man flyttar berg!
Efter frukosten bar det av ner mot lokalen som skulle fixas till. Grabbarna (Robbin, Micke, Max & Kenny) fixade med musik, ljus och ballongblåsning medans jag tog mig ann dukar och bord och annat smått.
Gick smidigt alltihopa så begav mig efter ett par timmar hem till duschen och sedan efter en tid framför spegeln blev det den årliga middagen hos mormor, delade sen en vinare och gick sen mot festen!
Hade riktigt trevligt med allihopa och tror alla hade kul även om en stor del av de inbjudna som tackat ja inte kom! Deras förlust eller hur ! :)
Bilder lägger jag upp senare (Snor väl ett par från Anna och ett par från Jessica ;) då min egen kamera låg orörd i väskan hela kvällen, inte likt mig!)
Jag och Robbin va bland dom sista som förstås lämnade lokalen och då bar det av hemåt där Jossan och Peter redan låg och sov, eller iallafall Jossan sov.
Efter ett par timmars sömn va det dags för städningen i lokalen.
Söndag: Vaknade med ett huvud som någon antagligen stått och hoppat på , det va åtminstone så det kändes.
Robbin verkligen ruskade om mig och va riktigt dum, va bara att gå upp och röra sig ner mot Lokalen medans Jossan och Peter somnade om igen. där nere låg Kenny och sov i bilen och Micke låg inne i lokalen på ett bord. en rätt sliten samling med andra ord.
Vi hjälptes åt att få ordning på lokalen, när vi kände oss klara höll mitt huvud på att sprängas, verkligen!
Jag ville bara hem, slängde mig i sängen och frågade våra nattgäster om dom ville åka hem nu eller vänta till senare. Micke o Kenny kom och hämtade dom tu och det bar för deras del av hemåt.
Jag och Robbin låg i sängen för att få lite sömn och får då ett samtal om att dom vart med i en trafikolycka.
Finns det ett värre samtal? Finns det ett värre besked?
Tack och lov hade det gått relativt bra med allihopa men det är ett skrämmande besked för familj till dom inblanade.
Många tankar hos mig går tillbaka till dagar i mitt liv jag helst vill glömma, dagar jag till viss del förträngt eller chocken tagit bort. Jag vet hur det är att få ett samtal, ett samtal som ändrar på hela ens liv, framtid och tillvaro.
Jag önskar ingen i värden ett sånt samtal och absolut inte folk jag verkligen bryr mig om. Jag önskar heller inte nån i värden genomgå en olycka, chocken, smärtan och tankarna som kommer med den.
Jag vet även hur det är och det är nåt jag lever med fortfaranade. Jag kunde haft liv på mitt samvete!
Det är en hemsk känsla som faktiskt aldrig lämnar än, inte mig iallafall!
Försökte finnas för Robbin hela dagen, prata, krama och bara vara där.
Det blev trottsallt lite firande av de två 25åringarna hemma hos deras mamma i Järna.
Trevligt med fika och prat, blev inte så långvarigt då vi alla va helt färdiga.
Vi begav oss hem till min mamma där det väntade ett par presenter från henne och lillebror. Och sen blev det äntligen hem och halvsussa i Robbins famn på soffan.
Bilder från Lördagens Fest lägger jag som sagt upp senare..
Ska nämligen fixa med en grej nu!
Hörs senare!
/J.björk
Uppskattade att få va i fred med min huvudvärk den kvällen iaf!
Lördag: Gick upp, fick veta av Robbin och Max att jag pratat i sömnen (igen), Jag gör det allt som oftast men har varit lugnt med det ett tag. Dom fick sig en lektion om hur man flyttar berg!
Efter frukosten bar det av ner mot lokalen som skulle fixas till. Grabbarna (Robbin, Micke, Max & Kenny) fixade med musik, ljus och ballongblåsning medans jag tog mig ann dukar och bord och annat smått.
Gick smidigt alltihopa så begav mig efter ett par timmar hem till duschen och sedan efter en tid framför spegeln blev det den årliga middagen hos mormor, delade sen en vinare och gick sen mot festen!
Hade riktigt trevligt med allihopa och tror alla hade kul även om en stor del av de inbjudna som tackat ja inte kom! Deras förlust eller hur ! :)
Bilder lägger jag upp senare (Snor väl ett par från Anna och ett par från Jessica ;) då min egen kamera låg orörd i väskan hela kvällen, inte likt mig!)
Jag och Robbin va bland dom sista som förstås lämnade lokalen och då bar det av hemåt där Jossan och Peter redan låg och sov, eller iallafall Jossan sov.
Efter ett par timmars sömn va det dags för städningen i lokalen.
Söndag: Vaknade med ett huvud som någon antagligen stått och hoppat på , det va åtminstone så det kändes.
Robbin verkligen ruskade om mig och va riktigt dum, va bara att gå upp och röra sig ner mot Lokalen medans Jossan och Peter somnade om igen. där nere låg Kenny och sov i bilen och Micke låg inne i lokalen på ett bord. en rätt sliten samling med andra ord.
Vi hjälptes åt att få ordning på lokalen, när vi kände oss klara höll mitt huvud på att sprängas, verkligen!
Jag ville bara hem, slängde mig i sängen och frågade våra nattgäster om dom ville åka hem nu eller vänta till senare. Micke o Kenny kom och hämtade dom tu och det bar för deras del av hemåt.
Jag och Robbin låg i sängen för att få lite sömn och får då ett samtal om att dom vart med i en trafikolycka.
Finns det ett värre samtal? Finns det ett värre besked?
Tack och lov hade det gått relativt bra med allihopa men det är ett skrämmande besked för familj till dom inblanade.
Många tankar hos mig går tillbaka till dagar i mitt liv jag helst vill glömma, dagar jag till viss del förträngt eller chocken tagit bort. Jag vet hur det är att få ett samtal, ett samtal som ändrar på hela ens liv, framtid och tillvaro.
Jag önskar ingen i värden ett sånt samtal och absolut inte folk jag verkligen bryr mig om. Jag önskar heller inte nån i värden genomgå en olycka, chocken, smärtan och tankarna som kommer med den.
Jag vet även hur det är och det är nåt jag lever med fortfaranade. Jag kunde haft liv på mitt samvete!
Det är en hemsk känsla som faktiskt aldrig lämnar än, inte mig iallafall!
Försökte finnas för Robbin hela dagen, prata, krama och bara vara där.
Det blev trottsallt lite firande av de två 25åringarna hemma hos deras mamma i Järna.
Trevligt med fika och prat, blev inte så långvarigt då vi alla va helt färdiga.
Vi begav oss hem till min mamma där det väntade ett par presenter från henne och lillebror. Och sen blev det äntligen hem och halvsussa i Robbins famn på soffan.
Bilder från Lördagens Fest lägger jag som sagt upp senare..
Ska nämligen fixa med en grej nu!
Hörs senare!
/J.björk
Kommentarer
Trackback
