Avundas er!
Jag avundas er som har en pappa, en riktig familjefar.
En man som älskar sina barn mer än någonting annat. En man som har vart trygheten i eran uppväxt, en man som en dag ska va den stolta fadern på ditt bröllop,
en man som kommer bli en mysig morfar/farfar till era barn så småning om..
Jag avundas er, er som har en pappa som ni älskar & som älskar er...
Nu tänker ni nog "Har inte hon någon pappa?". & svaret är Jo det har jag!
Det finns en man i livet som ska vara min pappa. Tycker däremot inte att vem som helst ska få kallas pappa.
Pappa låter så kärleksfullt ..
Min "pappa" passar inte in i den malen som jag anser att man bör göra för att få kallas för pappa.
Nu kan det tyckas att jag är orättvis - alla kan ju göra fel - men rättvisa har jag lärt mig sen barnsben att den ej existerar.
Jag passar kanske inte heller in i bilden som dotter men i sånt fall beror det antagligen inte på mig utan snarare på den ovanstående.
"Det är lätt att bli pappa med svårt att vara det"
Att vara förälder måste va värdens svåraste helttidsjobb, ett jobb man aldrig kan skola ifrån, aldrig sjukskriva sig ifrån eller ta en rast ifrån.
Konstigt nog gäller det inte för alla föräldrar,
Många pappor (finns säkert mammor också, däremot har jag inte stött på dom) tar ledigt från familjen när dom mest känner för det, struntar i förpliktelser som föräldramöten, skjuts och hämtningar, stöd i hemmet osv.
för att tillexempel dra iväg på dessa förbannade kryssningar. Som på något underligt sätt verkar va en fristad för män att lämna allt hemma och glömma allt för 24timmar.
Anledningen (den här gången) att jag är så arg på detta släkte är att min egen far gått igenom mina privata mejl!
- Ja ni läste helt rätt -
Han har tagit sig friheten att sätta sig ner och läsa igenom mejl jag printat ut från datan som defenitivt inte va menat för hans bruk..
Att han efter att läst igenom dessa mejl (som är längre än en novell) ringer och skricker på mig (hans "dotter")..
Vad han skreck förutom att jag bör byta efternamuppfattade jag inte riktigt eftersom jag slängde på luren för att istället ringa min vapendragare för att få lite stöd.
Hur kan en man (som också ska kallas för pappa) bete sig så här?
Trött på den här bryska skiten..
Skulle kunna skriva en bok men det skulle ungefär bli lika populärt som jag redan är bland visa människor just nu,.. Alltså mindre poulärt..
Jag förstår helt och hållet varför många mödrar hindrar fadern från att träffa deras barn!
/Johanna (utan efternamn)
En man som älskar sina barn mer än någonting annat. En man som har vart trygheten i eran uppväxt, en man som en dag ska va den stolta fadern på ditt bröllop,
en man som kommer bli en mysig morfar/farfar till era barn så småning om..
Jag avundas er, er som har en pappa som ni älskar & som älskar er...
Nu tänker ni nog "Har inte hon någon pappa?". & svaret är Jo det har jag!
Det finns en man i livet som ska vara min pappa. Tycker däremot inte att vem som helst ska få kallas pappa.
Pappa låter så kärleksfullt ..
Min "pappa" passar inte in i den malen som jag anser att man bör göra för att få kallas för pappa.
Nu kan det tyckas att jag är orättvis - alla kan ju göra fel - men rättvisa har jag lärt mig sen barnsben att den ej existerar.
Jag passar kanske inte heller in i bilden som dotter men i sånt fall beror det antagligen inte på mig utan snarare på den ovanstående.
"Det är lätt att bli pappa med svårt att vara det"
Att vara förälder måste va värdens svåraste helttidsjobb, ett jobb man aldrig kan skola ifrån, aldrig sjukskriva sig ifrån eller ta en rast ifrån.
Konstigt nog gäller det inte för alla föräldrar,
Många pappor (finns säkert mammor också, däremot har jag inte stött på dom) tar ledigt från familjen när dom mest känner för det, struntar i förpliktelser som föräldramöten, skjuts och hämtningar, stöd i hemmet osv.
för att tillexempel dra iväg på dessa förbannade kryssningar. Som på något underligt sätt verkar va en fristad för män att lämna allt hemma och glömma allt för 24timmar.
Anledningen (den här gången) att jag är så arg på detta släkte är att min egen far gått igenom mina privata mejl!
- Ja ni läste helt rätt -
Han har tagit sig friheten att sätta sig ner och läsa igenom mejl jag printat ut från datan som defenitivt inte va menat för hans bruk..
Att han efter att läst igenom dessa mejl (som är längre än en novell) ringer och skricker på mig (hans "dotter")..
Vad han skreck förutom att jag bör byta efternamuppfattade jag inte riktigt eftersom jag slängde på luren för att istället ringa min vapendragare för att få lite stöd.
Hur kan en man (som också ska kallas för pappa) bete sig så här?
Trött på den här bryska skiten..
Skulle kunna skriva en bok men det skulle ungefär bli lika populärt som jag redan är bland visa människor just nu,.. Alltså mindre poulärt..
Jag förstår helt och hållet varför många mödrar hindrar fadern från att träffa deras barn!
/Johanna (utan efternamn)
Kommentarer
Postat av: Elin
Du vet, lite tjaffs i släkten..
Men vad e det som hänt här då.. ??
Trackback
