JohannaBjork

Idag är det 22 månader sen jag förlorare min bror..
tjugotvå månader sen den värsta dagen i mitt liv infan sig, den dag jag minns skarpare än någon annan dag.
Den dag jag helst skulle vilja glömma och aldrig mer höra talas om sitter som ingjuten i mitt huvud.
Tror inte folk förstår riktigt hur allt, verkligen allt påminner mig om Pontus..
Jag har svårt att höra när andra pratar om person som heter Pontus..
Jag har svårt när folk pratar om bilolyckor, svårt att se sjukhusserier på tv för att inte tala om hur svårt det är att vistas på sjukhus.
Jag har svårt att höra på folk som ömkar sig om enligt min menning är skit saker.
Svårt för folk som svävat på moln genom livet utan motstånd & motgångar.

Jag är rädd att jag blivit en bitter person?
Bitter på livet, bitter på Sveriges rättsystem och deras syn på unga pojkar med hela sitt liv framför sig..

Jag undrar om Issa Dahl har den minsta ånger och skuld i det han gjort.. Att han tog en 19årig pojkes liv.
Att han tog Son, bror, pojkvän, barnbarn & vän från oss alla.. Att han helt har raserat så många människors liv..

Att han gjort så att jag tappat allt hopp på rättvisa.. Nu mera ligger mitt liv i tvivel...



Jag glömmer dig aldrig Pontus! / Lillesyrran