Min älskade prins
Finns inte ord nog att förklara vilken stor del i mitt liv Robbin är.
Utan honom hade jag aldrig stått ut.
Han gråter med mig, tar mig ut på skogspromenader, torkar tårar, vaggar mig och ger mig den närhet och trygghet jag behöver..
Han är det finaste som har hänt mig & det största stöd jag haft i sorg, motgångar och medgångar!
Jag älskar min prins & önskar och hoppas att jag ger samma stöd tillbaka dom gånger han behöver det!
Uppmuntrande..
"Du är fortfarande rolig, men du va snyggare när vi gick i skolan!"
Haha, fíck faktiskt den kommentaren nu, Jag va med andra ord snyggare för 7år sen vilket jag hellre hört då än nu.
Hehe jag är stennöjd, med tandställning, finnar och fjortisstil va jag snygg :D , Han har gjort min kväll!
Nu ska jag mysa ner mig i väntan på att mitt energiknipe kommer tillbaka hem, han har köpt en smörgås och läsk till mig, Är det fredag så är det!
hem hem hem
Hem & bostad...
Känner verkligen just nu för att få svar om lägenheten, och ett positivt sådant. Tror att jag är kär i den (har visserligen bara sett planlösningen), En trea med stor balkong, klädkammare, badkar och planlösningen känns jätte bra.
Att det då står två personer före oss i kön på lägenheten känns lite skrämande men om jag ber till dom där givmilda gudarna som brukar hjälpa till så kanske det går bra "Pyttsan".
Sitter och tittar igenom ekonomin lite snabbt nu och jag kan inte säga annat än att en Lottovinst skulle vara passande.
Tänk att få vinna så att man slipper önska, drömma och oroa sig (Vi behöver inte vinna en förmögenhet men så att man kan göra det vi måste.
Har lite ångest (RÅ-ÅNGEST) över att vi lagt så mycket pengar på vår kommande utlandsresa men samtidigt är det så att vi verkligen behöver den! Vi är värda den och den kommer ge så mycke nya krafter & vem vet hur lång tid det dröjer innan vi igen kan åka iväg på en resa?
Så nej, jag ser fram emot den kommande resan och resten får lösa sig innan eller efter..
Puss och God natt, Öppning på jobbet i morgon så klockan ringer 04.45, Mysigt!
Smärtan.
Jag skulle göra allt för att få ha dig här vid min sida, skulle offra allt för att få ett par sekunder.
Att ständigt gå med smärtan, Vetskapen att mina barn inte kommer få träffa sin morbror gör så ont.
Att dom aldrig kommer få kusiner och att jag aldrig kommer få bli moster åt Pontus barn. Det gör ont.
Jag har av någon anledning alltid försökt va stark för alla andra, stöttat alla andra i deras saknad och sorg!
Helt ärligt DRA ÅT HELVETE! Jag förlorade på en sekund min bror, den närmaste person jag någonsin haft, Jag förlorade allt jag någonsin trott på. Mitt hjärta gick sönder!
Ändå skulle jag va stark för alla andra! Hur fan tänkte jag? hur fan tänkte ni?
Har under dom senaste åren förändrats, Och ni som påpekat detta kan komma och prata den dagen när ni har förlorat den person som i ert hjärta tar störts plats!
Blir galen av alla tankar som snurrar i mitt huvud. Blir arg på dom som inte tar vara på sina syskon samtidigt som jag blir arg på dom som får ha sina nära kvar i livet. Varför får ni när inte jag får?
blir galen
Kände redan igår kväll efter jobbet att det va dags för nåt (IGEN!!), gick och la mig runt sju tiden och drack massor med vatten men kände direkt när jag gick upp 05.15 i morse att jag inte mådde bra.
Hoppade (eller snarare kröp upp ur sängen) gjorde frukost och tog mig alvedon och mängder med vatten, Tog mig till jobbet med en buss som hoppade så min hjärna skvalpade runt där inne och började fundera om huvudet va vattenfyllt och att hjärnan lagt sig någonannanstans (fanns den ens kvar?).
Med skakande kropp kom jag sen till jobbet, undvek frukosten som jag bad dom andra ta eftersom jag altagligen skulle kräkas av att känna lukten av kaviar (Ja varför luktar det alltid kaviar vid frukosten när det inte ens finns på buffén?).
Ett av "mina barn" kom lika glad och morgonpigg som alltid och ropade glatt "Hej Johanna" och "Hej Johanna" svarade jag lite rosligt tillbaka, tills jag kom på att det faktikt är mitt namn, Ja vi har inte ens något barn på dagis som heter Johanna. Jag fortsatte då att fundera vart min hjärna tagit vägen..
Tre timmar senare, efter att jag gått igenom den vanliga morgonsamligen med barnen (veckodagar, datum osv. som dom är jätte duktiga på) så åkte jag hem.
Kändes verkligen inte bra att behöva åka hem, Ville va ute i solen med alla barn, känna doften av solkräm som barnen har en tendens att dränka sig i (luktar utomlands) och själv kanske få lite färg.
Men med ett imunförsvar som en åsna så åker jag på allt som har med virus att göra. Den ända ohyra som inte tycker om mig är myggor (tack&lov).
Så dagen har idag tillbringats i sängen, Har försökt vila och sova och fick sen "Middag på sängen" av R, låter så där halvfräscht men med ett huvud som jag skulle vilja trycka en nål igenom o spränga fanns det inga andra alternativ efter 11timmar utan mat.
Nej så nu ska jag mörklägga rummet igen (fick ta en paus och släppa in lite luft i min hydda) och hoppas att jag börjar bli bättre imorgon så jag kan återgå till de underbara barnen som jag bara har några fjutiga dagar kvar med.
kändes så bra..
Underbara jeans..
Blev överlycklig när jag märkte att jag faktiskt kom i mina gamla jeans fortfarande, Ja nog satt dom lite tajt men det gick att stänga knappen. Sprang runt och rörde mig, ja antagligen lite för mycket och helt plötsligt gick det inte längre. Dom sprack, Tur att jag va hemma!
Så nu får det helt enkelt va så att det som är extremt trångt o tajt får ligga på hyllan tills det passar igen..
Tråkigt att det va mina favoritjeans bara!
Idag blir det en sån där tråkig, städa röja och förbereda inför veckan-dag.
Måste ha både frukost och middags-mat hemma till alla dagar, städat och tvättat, diskat och nybäddat.
Har ju ingen ork till sånt till sånt plock i veckorna.
Är nu galet irriterad också, planerna för midsommar var klara.
Först ner till Björnlunda för middag på dagen hos mormor som alltid, förbi Pontus och tända ljus och sen vidare till Åker där det blir grilla och umgås hela kvällen.
Men nu fick jag reda på att middagen hos mormor inte blir förän efter kl 16 eftersom att alla ska rätta sig efter en persons vilja och behov.
Men då får det helt enkelt bli så också, Åker helt enkelt bara förbi min älskade Pontus i Björnlunda och sen vidare till Åker! Jag anser inte att jag och resten av släkten ska anpassa oss efter en person. Så får helt enkelt ringa och säga att Jag och Robbin inte tänker komma längre!
Första midsommar utan mormorbesök men så får det fasiken bli, För nu är jag sur!
Varför kan inget anpassas efter oss andra? Vi är flera stycken som framåt eftermiddagen-kvällen ska iväg på annat galej en bit bort men det har antagligen ingenbetydelse!
100dagar
Och på den 100,e dagen..
Tiden är ett märkligt ting. Att vår framtid växt inom mig i 100dagar är ofattbart samtidigt som det är olidligt att vänta den evighetslånga tiden som är kvar..
vår tur..
Det är vår tur nu..
Helgen..
SuperduperHelg
Gårdagen började med avfärd till Åkers där vi ställde bilen och sen med Linda begav oss upp till Pappa för att säga Hejdå till honom innan han åkte iväg..
Sen gick bilen mot Gnesta där det blev både korv och kulglass i solen & ett par turer fram och tillbaka på marknaden.
Framåt kvällen åkte jag och Linda tillbaka till Åkers där vi sprang in på Ica och började sen förberda all mat till grillkvällen som komma skulle..
När killarna sen damp in från jobb och festligheter blev det mat och dryck och massor med skratt fram till in på natten..
Jag trivs verkligen därborta så kändes lite tråkigt att behöva åka hem nu idag men hade en hungrig katt hemma så va bara att ta sig i kragen!
Men innan året är slut så är det förändringar som sker <3
förlåter ..
Har vi alla saker vi aldrig förlåter? Vänner som krossat livslång vänskap för att få skvallra lite? Nära som visat din obetydelselöshet?
Ja antagligen är det så, men visa händelser svider mer än andra, Sitter just nu o tänker på en händelse som jag än idag, närmare fem år senare mår riktigt dåligt över. Någons svek, någons utnyttjande, Någons sätt att visa min obetydelselöshet. Jag va en person som va bra att ha men inte mer än i bakrunden..
Kommer aldrig bli av med den känslan, den smärtan.
Det svider verkligen men ändå är det en person som jag återigen förlåter & förlåter, Finns antagligen inte många personer som fått mig att känna mig så liten och värdelös men ändå står jag kvar..
Det är inte lätt att älska & att bli älskad tillbaka är uppenbarligen ännu svårare..
Egentligen är det en ganska patetisk stund just nu, Jag är hur lycklig i livet som helst ändå sitter jag här, Tänker tillbaka på all skit & får mig själv att må riktigt dåligt..
En dag kommer jag, Inte glömma men jag kommer ta steget över till rätt sida, den sidan då jag kommer över alla svek, alla tårar & all skit..
Galet va arg jag blir på mig själv som inte tar vara på nuets lycka istället för att tänka tillbaka på dåtiden..
Jag ska lära mig!
Jag har kommit fram till att jag i alla tider skrivit "blogg/dagbok" på olika sajter, Finns nog dom som vet lite för mycket om mig, Men vet ni, Det skiter jag i, Jag har alltid skrivit för min egen skull! Inte för er..
Utkast: Juni 4, 2010
Jag har aldrig bett dig ändra på dig för min skull
Ne och det trotts allt ditt "lull".
Ne Kärleken gjorde att jag stod ut och kämpa
och det jag säger är inte för att förolämpa.
Men Ibland kanske man kan försöka tänka sig för
Åtminstone det som mig berör.
Robbin.. Ååh Robbin, ibland vill jag bara sätta en strumpa i munnen på dig, en riktigt skitig strumpa.
En strumpa som inte sett livet utanför en uteliggares känga, Där i din mun ska den sitta tills du förstår..
Jag ska ha den strumpan att trycka in i käften på dig i sammanhang som detta.
Såna kvällar då du sitter med vilt främande människor och gör bort dig (Eller snarare mig eftersom du inte förstår bättre)..
"Jag tänker inte dölja vem jag är eller hur jag är"..
Och nej det är inte det jag vill heller, Herregud det är ju den du är som jag är fruktansvärt kär i..
Men att kanske tänka sig för vad man säger, vad man pratar om, vad man berättar för personer man inte känner.. Det tycker inte jag innebär att man ändrar på sig som person!
Att lära sig att läsa av situationen, läsa av människor är inte heller allt för svårt..
Att läsa av någons känslor genom deras kroppspråk är antagligen det enklaste som finns.. Lär dig, försök!
Tisdag..
Bara Tisdag...?
Är helt slut o kropp och själ och det är bara Tisdag(?), Igår blev det sittande ställning på jobbet ett tag för att undvika att svimma.. Yrsel, Fy! Igår kväll åt vi soppa med ostsmörgås till middag och somnade sen framåt åtta och sov som stockar, Så dagen idag orkades med den också.
Idag blev det soppa till middag (igen, men den är god!) och nu till kvällen ett varmt bad med skön läsning och därefter en skål med Jordgubbar..
Jag har kommit fram till att mitt dåliga samvete kan jag kasta ut i skogen. Jag lägger inte längre X-antal hundralappar i månanden på cigg så "lite" frukt och bär varje dag är jag värd!
Tänker också väldigt mycket på en gammal vän till mig som får stå upp mot allt för mycket ont. Ingen borde mötas av så mycket olycka och dödsfall som han gör. Tänker verkligen på dig.
Tänker verkligen på familjen som nu och föralltid kommer genomgå fruktansvärd sorg. Tänker på er alla!
