förlossningen
Fredag 10Dec - Förlossning
Ska försöka dela med mig av vår resa så gott jag kan. Dimman som ligger över förlossningen är riktigt tätt och jag minns långt ifrån allt..
På Torsdagen va vi in men blev hemskickade igen med löfte om igångsättning på Lördag den 11,e December om allt inte satt igång av sig själv innan dess. (Hade en återbesökstid kl 10 på Fredagmorgon).
Väl hemma blev värkarna kraftigare men jag såg till att laga middag och fick tiden att gå genom tv-tittande innan jag valde att försöka sova för att samla krafter (GANSKA LÖNNLÖST!).
Med 8minuter som längst mellan värkarna stod jag ut fram till kl 7 på morgonen innan vi åkte in.
På väg in kom värkarna allt tätare så att behöva stanna och tanka var långt ifrån uppskattat!..
Framåt kl 8 var vi inne, Jag fick ligga med den hemska CTG-maskinen tills jag slet av den i värkarna.
Blev undersökt och fick veta att jag var öppen TRE CM vilket jag tyckte var skit mycket.
Vi fick sen komma till vårt förlossningsrum som var "riktigt mysigt", Där försökte vi sova uppkrypna i den lilla sängen båda två. Under varje värk masserade Robbin mig och hjälpte mig att slappna av, Guld värt!
Fram till kl 18 på kvällen hade jag värkar med ca 5minuters mellanrum och jag hade fått några värktabletter som tydligen skulle hjälpa, Även lustgasen hade börjat användas & duschat för att lindra smärtan & få tiden att gå lite.
Fortfarande bara öppen 3cm vilket gjorde mig fruktansvärt ledsen, Jag hade ju så ont!!
(Hade nu i timmar bett om mer smärtlindring, Jag ville ha ryggmärgsbedövning men fick förklarat för mig att det inte går förän jag är öppen 5cm).
Jag fick istället en morfinspruta som skulle lindra smärtan lite grann och förhoppningsviss sätta fart på det hela.
Nu gjorde det så ont att jag höll på att bli galen, Jag kastade lustgasmasken och fick smått panik imellanåt.
Skulle inte Morfinsprutan lindra smärtan? DEN ÖKAR trotts att jag inte trodde det kunde göra mer ont!
Kl 20 upptäkte vi att jag börjat blöda, Jag fick panik då jag trodde det va något som var fel men det va tydligen precis som det skulle vara. Jag var nu öppen 6cm. Äntligen kan jag få min ryggmärgsbedövning jag tjatat om, Trodde jag ja!
Jag blev satt på en pilatesboll med Robbin masserande bakom mig, Jag hade krystvärkar och det va nu återigen dags för ett skiftbyte så nya barnmorskor döck upp.
Jag hann inte få Ryggmärgsbedövning och allt gick ruggigt fort på slutet (Även om varje sekund kändes som en evighet av hemsk smärta!).
Kl 22.20 kom vår lilla kille ut. Smärtan släppte och lättnaden när han "skrek" var enorm. Jag va helt inne i en dimma av smärta, lustgas och chock att helt plötsligt ha vår son ute hos oss.
Barnmorskan fortsatte "grej" där nere och jag fick då känslan av att något inte stod rätt till.
Hon förklarade att hon va tvungen att hämta en läkare då jag "gått sönder" en del där nere. Läkaren kom in och dom stod och diskuterade innan ytterliggare en läkare (Specialist) blev inkallad.
Det tog de två läkarna två timmar att laga mig samtidigt som en barnmorska "assisterade" och en barnmorska tog hand om vår lilla prins.
Efter några timmar fick vi en liten stund ensamma. Vår lilla familj. Robbin klädde Hugo och byte sin första blöja och sen firades Hugos födelsedag med fika innan vi rullades upp på BB.
Robbins del under förlossningen var lika stor som min. Han höll sig vaken. Lugnade, muntrade upp, masserade och fick mig att ta mig igenom värk efter värk.
Han berömde konstant och fick mig att känna mig så grymt duktig och älskad.
Så otroligt glad att jag gjort den här resan med just honom, Finns ingen som han!
