JohannaBjork

Barnmorskan med sällskap..

En lång natt med tre uppstigningar för att kissa, en för att försäkra mig om att Sessan inte försvunnit (Varför hon nu skulle gjort det?) & ett antal uppvaknande för att försäkra mig om att Robbin var kvar hos mig.. Robbin lät mig sen sova ut och väkte mig vil 12tiden då det var dags att bege sig mot barnmorskan. Han va rar och följde med då jag känner mig lite ostabil just nu.
Vet inte riktigt vad det är som händer med mig men är nog all skräck inför förlossning och att sen att ytterligare byta kapitel i livet (Va ett stort steg från vanliga livet till gravid-livet & nu är nästa steg över till mamma-livet).
Måste va ruggigt jobbigt för Robbin att försöka handskas med mig just nu,
Jag är som ett litet barn; Gråter, äter & sover!

Hos barnmorskan gick vi igenom det vanliga. Magen står nu som högst och kommer när som helst "sjunka" och bebisen ligger nu helt fixerad. Jag väger 72kg (1kg mer än för 2veckor sedan) & Alla värden såg bra ut, även om jag tyckte bebisens "hjärta slog lite fort" jämfört med alla andra gånger men det va helt normalt tydligen.
Vi gick också igenom mina tankar och känslor gällande graviditeten, Förlossning och amning.

Blev nåt sånt här:

Graviditeten: Har inte känts så jobbig fysisk men däremot psykiskt. "Graviditeten känns som en stor luka mellan mitt gamla liv och mitt nya liv". Det har varit jobbigt med illamående, yrsel mm men det jobbigaste är helt klart det känslomässiga.

Förlossning: Har alltid tänkt att jag ALDRIG ska gå igenom en förlossning. Adopterar hellre! Och detta pga räddsla.
Jag mår otroligt dåligt då jag är maktlös & under en förlossning är jag verkligen just maktlös och utblottad.
Det skrämmer mig att inte veta hur ont det kommer göra, hur lång tid det kommer ta, Kommer det bli vaginalt eller kejsarsnitt, Kommer vårt barn va friskt, Kommer jag få komplikationer osv.
Jag behöver psykiskt vara förberedd innan och det är svårt att vara när ingen har svaret!

Amning: Tänkte från en början att jag inte ville amma, Kändes olustigt men nu känner jag att det är en självklarhet. Kan jag amma mitt barn så ska jag göra det!

Fick låna med oss en film hem som kan vara bra förberedande inför förlossningen. Profylax-film om andning osv.
(Och lära mig andas är något jag verkligen behöver, Tur att jag har Robbin som kan påminna mig om hur man gör).

Jag är otroligt gnällig, grinig, känslig nu och ruggit dålig på att höra av mig eller svara när folk hör av sig.
Det är inget personligt utan alla i min närhet har fått märka av det tyvärr.
Förlåt för det!